daggdroppe
Skaka av dig det Jossan!
Jag hade skrivit ett långt inlägg som jag tänkte publicera. Men jag raderade det eftersom jag kände att jag inte ville ta upp allt det jag skrev här. Men i det stora hela så handlade det om att jag sedan jag fick barn blivit kritiserad både här i bloggen och i vardagslivet. Jag antar att det är sånt man får ta när man både bloggar och har blivit mamma. Men jag tar rätt illa vid mig av sånt eftersom jag börjar tvivla på mig själv som mamma. Och logiken säger mig givetvis: Skaka av dig det Jossan! Men mamman i mig blir ledsen och kritiserad. Även om vissa kanske inte menar att kritisera. 

Jag har ofta fått lida för att jag är ärlig, säger vad jag tycker och tänker och står för det också. Det är bara det att jag verkar inte riktigt kunna ta emot sån kritik nu och besvara den med svar på tal då det är en sak att försvara en åsikt, men en annan att vara mamma och ta emot skit för ens val. 

Så jag vet ärligt talat inte hur jag ska göra med bloggandet nu. Det är därför det är ganska tyst här. Jag tappar liksom bloggaptiten när det blir så här. Jag vet vad jag tycker, vad jag tänker, vad jag står för, men jag vill inte få skit från moraltanter som dels refererar till andra bloggare utan att ens lägga in en eget bra argument för deras sak, och dels vill jag inte få skit för att jag bloggar om mitt liv. 

Jag får se hur jag gör. Kanske kommer det ett och annat inlägg som de kritiska får svårt att kritisera, eller så kanske jag skiter fullkomligt i detta ett tag. Jag får se när lusten och styrkan för detta kommer tillbaka. 

Jag avslutar detta inlägget med att tala om att jag är Frejas mamma! Och ingen(!) annan vet vad som är det bästa för mitt barn! Oavsett vad andra tycker om det! Ni känner inte mitt barn! För faktum är att de som känner henne bäst är jag och hennes pappa! Det bör ej förglömmas av alla er moralkärringar som tydligen besöker min blogg!