daggdroppe

Jag känner trots min bloggolust att jag vill berätta hur jag tänkt göra med bloggen. Som många vet har det varit lite arga inlägg här. Jag har fått kommentarer som jag upplevt kränkande och rätt så hårda mot min roll som mamma. Jag har tagit bort dem utan att godkänna dem först eftersom jag blivit så ledsen av att se dem. De har handlat dels om mina val av rutiner för Freja, mitt val av sele, det var även så att det kom kritik när jag skrev om att Freja var ett sjalbarn. Jag har nu efter vidare eftertanke funderingar på om det inte är samma person som skrivit dessa. De har givetvis fått mig att tvivla. Jag tror faktiskt att kommentarerna var menade för det syftet. =( 

Hade jag haft kvar min blogg som wordpressblogg så hade jag kunnat kolla om det var samma ip och i så fall om det kunde vara samma person. Så, eftersom det verkar som om många faktiskt vill att jag fortsätter, och för att jag älskar att blogga, har ju gjort det sen 97 trits allt, så har jag beslutat mig för att skaffa wordpress igen. Fler funktioner, fler möjligheter och framför allt möjlighet att se ipnummer. 

Det kan komma att bli lite strul med överflyttningen av domänet men hoppas att det ska flyta smidigt. Ni får hålla koll på daggdroppe.se. Sen så ska jag erkänna att det kommer dröja lite innan jag är back on track. Det ska installeras och personifieras också. Men håll ut vänner. 

Om det strular väldigt kan ni gå in på: daggdroppe.webblogg.se. Då borde ni komma hit om jag redan hunnit flytta domänet. Strular det så kanske jag uppdaterar här för att visa att jag lever. ;) Hoppas på noll krångel. =)

Jag publicerar inte allt. Kommentarer som är direkt sårande har alltid plockats bort av mig. Det är en policy jag haft för att skydda mig själv: Läs kommentarerna, men blir du sårad av dem. Ta bort dem.

Jag funderar på hur jag ska göra här. Jag vill ha wordpress. Men jag orkar knappast med krånglet att flytta över daggdroppe.se en gång till för det krånglade som 17 när jag försökte få över det till blogg.se. Hur göra? Råd önskas av andra som känner igen sig. ;)

Jag köpte den här URFINA muggen häromdagen. Den var välinpackad men jag trodde att det kanske var vad jag var ute efter. En snygg termosmugg. Jag frågade om det var så och expediten sa att det stämmer att det är en sådan. Döm av min besvikelse när jag får upp den och det enda praktiska med den är att den har lock. Någon termosmugg var det då rakt inte. När jag ändå tänkte: Jag får ge den en chans, och spatserade ut på promenad på med Freja så lyckades jag få kaffe över Frejas fina rosa filt. Muggen läckte. Så besviken! Ska gå tillbaka med den.

Men, någon som vet vart man hittar snygga termosmuggar? Gärna på webben. Vet att Åhlens har haft men jag är aldrig i göteborg typ och det är närmaste åhlens så.

Tack alla ni som peppar mig. Ni är guld värda! Och ingen av er har någonsin gjort mig ledsen och det känns skönt. Ni kommer hit för att läsa och ni peppar när det behövs och ger respons och det är det som driver mig till att blogga. 

Till er andra som kritiserar, både i vardagsliv och på webben. Även om ni kanske inte ser mig här bakom skärmen, så innebär det automatiskt inte att ni inte sårar mig när ni lägger in kritiserande kommentarer. Vill också påminna om att även om jag är ärlig och öppen i min blogg så är det väldigt liten del av mitt verkliga liv som skrivs här. Ni vet inte vad jag har för åsikt om barnuppfostran, ni vet inte hur mycket eller lite kunskap jag har om olika ting, ni vet inte vad jag och Freja gör när hon är vaken, ni vet faktiskt ingenting annat än det som skrivs här. Och det är kanske 10-15% av mitt liv i ord. Ni kanske borde tänka på sånt innan ni kommenterar. 

Och till dig som hänvisade till Lady Dahmer om Babybjörn-selen jag köpt. Du vet inte ett jota om hur mycket eller lite den kommer att användas. Den har som syfte att Freja ska kunna sitta med ansiktet från mig en stund när hon tröttnat på att sitta i sjalen och tills jag hittat en sjal som jag kan knyta åt båda hållen, den sjal jag har nu har inte kapacitet för det. Och det är väldigt sällan hon tycker det är tråkigt att sitta åt det hållet så håll du din kritik för dig själv. Du skrev att du inte ville kritisera, men ändå var du tvungen att hänvisa till LD som inte gillar babybjörn. Det säger väll en del om dig om du måste hänvisa till någon annan för att du tycker jag gjort ett felaktigt val. Jag bad inte om andras åsikter om detta. Hade jag gjort det hade jag absolut tyckt att din kommentar kunde vara befogad. Men nu var det faktiskt bara en ren sprätt på näsan. Och hade du känt mig hade du vetat att jag förespråkar sjal framför ALLA selar i världen. Av olika anledningar. Det innebär dock inte att jag inte kan tänka mig att använda en då och då.

Freja är ett sjalbarn: Det innebär för mig att jag har tagit reda på för och nackdelar med sjalen innan jag skaffat en. Givetvis vet jag om vikten av grodpositioen för bebisar. Jag är inte dum som inte kollar upp mina val som rör mitt älskade barn.

Jag hade skrivit ett långt inlägg som jag tänkte publicera. Men jag raderade det eftersom jag kände att jag inte ville ta upp allt det jag skrev här. Men i det stora hela så handlade det om att jag sedan jag fick barn blivit kritiserad både här i bloggen och i vardagslivet. Jag antar att det är sånt man får ta när man både bloggar och har blivit mamma. Men jag tar rätt illa vid mig av sånt eftersom jag börjar tvivla på mig själv som mamma. Och logiken säger mig givetvis: Skaka av dig det Jossan! Men mamman i mig blir ledsen och kritiserad. Även om vissa kanske inte menar att kritisera. 

Jag har ofta fått lida för att jag är ärlig, säger vad jag tycker och tänker och står för det också. Det är bara det att jag verkar inte riktigt kunna ta emot sån kritik nu och besvara den med svar på tal då det är en sak att försvara en åsikt, men en annan att vara mamma och ta emot skit för ens val. 

Så jag vet ärligt talat inte hur jag ska göra med bloggandet nu. Det är därför det är ganska tyst här. Jag tappar liksom bloggaptiten när det blir så här. Jag vet vad jag tycker, vad jag tänker, vad jag står för, men jag vill inte få skit från moraltanter som dels refererar till andra bloggare utan att ens lägga in en eget bra argument för deras sak, och dels vill jag inte få skit för att jag bloggar om mitt liv. 

Jag får se hur jag gör. Kanske kommer det ett och annat inlägg som de kritiska får svårt att kritisera, eller så kanske jag skiter fullkomligt i detta ett tag. Jag får se när lusten och styrkan för detta kommer tillbaka. 

Jag avslutar detta inlägget med att tala om att jag är Frejas mamma! Och ingen(!) annan vet vad som är det bästa för mitt barn! Oavsett vad andra tycker om det! Ni känner inte mitt barn! För faktum är att de som känner henne bäst är jag och hennes pappa! Det bör ej förglömmas av alla er moralkärringar som tydligen besöker min blogg!

Då bär det av till tygriket i mark med Sandra och lilla Lova. Freja lär hata att sättas i babyskyddet men det är ju såklart inte förhandlingsbart. Vann en babyjörn sele igår på tradera med. YAY! B'rsjalen verkar ha töjt sig tyvärr. Mend en få funka ett tag till. Hoppas nu att vår lilla utflykt flyter på smidigt. =)

Mitt hår efter klippningen. Ska skaffa en sån där minivåffeltång. Frisören använde den på mig och håret höll volymen en hel dag. Om jag tuperar mitt hår så faller det platt på mindre än en timme. Det är så glatt. Så ja, jag ska helt klart investera i en sådan. Nu borde jag lägga mig men nä, ska nog sitta uppe ett tag

Har ni haft en bra helg mina vänner?

Idag har vi varit på Ikea och eftersom Freja blir 4 månader om exakt en vecka så firar vi detta med att köpa en barnstol från Ikea till henne. Så om en vecka gör vi smakispremiär i nya barnstolen. Freja verkade tycka att det var väldigt bra att få premiärsitta barnstolen redan idag och hon satt faktiskt väldigt bra med lite kuddar och filtar runt om. 

Var hos frisören innan, tänk, mer än en timmes egentid fick jag! LYX! Det blev ingen lugg, jag tog aldrig ens upp det. Men en riktig uppfräshning blev det ändå. Uppklippt och fixat. Orkar just nu inte fota det dock men lovar att visa när jag hinner och orkar. 

Och ärligt? Undebart att det är fredag! Även om jag är mammaledig så känns helgerna alltid speciella. Få umgås med vår lilla familj är verkligen det bästa som finns.

Imorgon ska det av! Mitt hår är sjukt slitet och har varit det länge. Skäms nästan när jag säger att jag totalignorerat det. Men nu jäklar. Nu ska det bort. Det dumma är att det är så mycket av håret som är slitet så jag skulle behöva klippa bort massor. Får väll se vad det blir av det. Är lite sugen på lugg. Dock blir det ingen färgning eftersom jag inte känner att jasg hinner när jag har Freja. Visserligen ska Stefan med imorgon så det blir ju lugnt så men det tar ju ändå sin lilla tid. Så färgning får vänta.

Kanske är löjlig och fånig enligt vissa, men jag tror helt ärligt att det finns spöken, en dimension bortom vår fysiska där vilsna själar trängs och inte riktigt fattat att de ska gå vidare. När jag varit gravid så har det varit rätt lugnt på spökfronten. Men denna veckan har jag nästan fått för mig att jag borde läggas in eller nåt. =P 

Sen Freja föddes har jag upplevt en hel del här. Och jag har upplevt det tidigare också men det är mer påtagligt nu, saker och ting ramlar ner i skåp men när jag går igenom alla skåp så står allt som det gjorde sist jag kollade. Inga fallna saker här inte, dunsar i trappuppgången när ingen är där, ofta med påföljd att jag känner mig iakttagen. Denna veckan har känts lite extra läskig. Stefan har jobbat kväll. I förrgår hände något väldigt påtagligt. Jag såg en skuggsiluett i vårt vardagsrum när jag nattade Freja. Jag försöker alltid förklara bort alla sådana här händelser med någon vetenskaplig förklaring, men det slutar ofta med att jag inser att jag inte kan komma på någon vetenskaplig förklaring. Siluetten har jag försökt förklara bort med att det blev skuggningar från tv.n. Men jag inser rätt snabbt att siluetten var väldigt skarp, jag ser den framför mig. Och om det vore en vanlig skugga så skulle den inte falla mitt ute i tomma intet utan på en vägg, lampa eller liknande. Detta var mitt i rummet. Jag såg att siluetten hade en tofs, det var en ganska kort tjejsiluett. 

Hade varit väldigt spännande att få hit ett riktigt medium. Jag själv känner ju av en del men jag tycker ändå att det är kul att få vissa saker bekräftade. Har tidigare varit på seanser och det har då kommit fram saker som stämt väl in på mitt liv och som ingen annan vetat om. Jag är nog egentligen övertygad om min tro, men ändå så försöker jag hitta kryphål. :P 

Jag har ju aldrig varit rädd för sånt här men det jag känner av här känns lite obehagligt faktiskt. 

Har ni varit med om något övernaturligt? Berätta gärna, tycker att sånt här är jättespännande och kul!

Jag hittade en gammal jättesliten pall (till Freja) på loppis häromdagen. Färgen var inget vidare men formen så fin tyckte jag så jag har slipat och målat den och tyckte det blev riktigt bra faktiskt. Eventuellt ska jag skriva Freja med fina bokstäver uppe på den men får se. Just nu får den vara som den är. Den kommer att passa perfekt för henne sen när hon börjar gå och ska tvätta händerna osv. Den känns dessutom väldigt personlig vilket är ett stort plus i kanten. 

Jag tror att vi har en tandsprickning på gång här hemma. Eller början till en. Det mesta som jag läst som är början till det stämmer in på Freja. Bland annat dreglandet och att hon börjat bitas. Både ja och Stefan tycker dessutom det ser lite spänt ut vid undre framtänderna. På ena sidan. Och oj så gritigt det varit igår kväll och idag. Märks att hon har ont tycker jag.