Skrikpromenad
Tog en liten promenix innan med Freja i vagnen. Gosh säger jag bara! Skrikpromenad utan dess like. Som nybliven mamma blir man ju rätt smått stressad när barnet skriker i högan sky och ingenting hjälper, man inser att antingen får jag småspringa hem eller så får jag amma henne på stört! Det var bara att börja småspringa hem, det dumma var att jag var optimistisk och tänkte att hon nog bara ville ha nappen först. Så jag började truga med nappen och det hjälpte lite först. Men jag borde nog gått raka vägen hem när det först började. Väl hemma ammad och mätt och upp i bärsjalen så var hon nöjd. Jag kan tänka mig att hennes förkylning hon dragit på sig ställer till det lite med. Lillan är snorig. :/
Det är ingen dans på rosor att vara nybliven mamma. Jag minns de 3 första månaderna som ett töcken. Men efter 3 månader eller strax innan händer det mkt med bebisen och allt kommer bli mkt enklare. Tänk på att det inte är farligt för bebisen att skrika en stund och folk omkring dig bryr sig inte alls, man tycker bara synd om stackars bebismammor med gallskrikande barn nästan så man vill hjälpa till. Så oroa dig inte, denna period har ett slut.
Svar till Bullen: Skönt att höra att det finns ett slut på en sån här period. Jag förstår att det är så själv med men det känns rätt gott att höra det från andra. Uppmuntrande ord. Tack. :)
Kan inte alltid vara lätt :) Men vad ska man göra? Är man ute på promenad på vintern eller när det är kallt kan man ju hur som helst inte amma var som helst.
Hoppas hon kryar på sig ! (:
