daggdroppe

Har inte sovit så jättebra i natt, Har haft en del sammandragningar i natt och nu på morgonen. Som gjort lite ont dessutom. Har varit hos barnmorskan idag, dock en annan än jag brukar ha och enligt henne var bebisen ruckbar och inte fixerad som min vanliga bm sa. Men hon sa att det kan vara svårt att känna och sådär. Var tydligen inga problem i alla fall. Bra värden och puls runt 125 på bebisen. 

Hon frågade mig om jag ville att bebisen skulle komma idag, blev lite fundersam på om hon egentligen erbjöd mig en hinnsvepning (en "metod" för att sätta igång värkarbetet). Eftersom Stefan är i göteborg idag och ska på Iron maiden (som jag ju tyvärr missar) så passar det verkligen inte idag (haha hur lät det då? Kan vi boka en tid med dig bebis? ;) ). Men det lät nästan som om bm trodde att det inte var så länge kvar. JAIX! Kom inte idag älskade unge! Men jag står fast vid att jag intalar mig själv om att gå över tiden, men min kropps sätt att reagera på graviditeten är kanske en föraning om vad som komma skall och bm sa också det att det kan vara ett tecken på att det nu är på gång. HJÄLP! Tänk om det sätter igång idag? Det får det bara inte göra. Det blir ryggläge och så soft som bara går. Första beräknade datum var trots allt runt 8 juli och inte 17 som det nu är.

Dock har jag planer på att åka till kungsmässan och shoppa lite idag så något ryggläge blir det inte hela dagen, och sen ska pappa hämta upp mig där så jag slipper vara ensam ikväll. Vill inte vara ensam hela dagen och kvällen när det är så nära inpå. Så pappsen får ta hand om mig ikväll. :P Mamma skulle tyvärr iväg ikväll. Men skulle det sätta igång så ska jag banne mig se till att hon blir stand in för Stefan om jag inte skulle få tag på honom. Och nu bubblar alla oroskänslor upp som: Tänk om det sätter igång och jag inte får tag på Stefan? Tänk om tänk om tänk om! Men det är nog bara min hjärna som spelar mig ett spratt. Varför skulle bebisen komma just idag...?