daggdroppe

Nu har det gått 1 vecka och 4 dagar sedan lillan föddes. Jag har varit super-mammabluesig förra veckan men nu känns det mer och mer avlägsen vilket ju känns underbart såklart, hittills har det varit det tyngsta för mig. Men nu känner vi att vi börjar komma in i det mer och mer. Känns till och med okej att vara vaken på nätterna och bara få ett par få timmars sömn. 

Lillan har sovit i sin säng nästan hela natten i natt, förutom två-tre matpauser. Hon har inte velat ligga där direkt innan, mer än på dagen så det kändes riktigt skönt att få sova ordentligt själv. Jag ska inte sticka under stolen med att jag gärna ser att hon sover i egen säng. Speciellt eftersom det minskar psd-risken också.
Vi kom på att det kändes lite stort och kallt för henne att ligga där. Så vi har fixat en liten u-formad (runt huvudet och kroppen) sarg runt henne (för att kunna lägga huvudet på rätt sida med) med en handduk och hennes gosefilt över. Det kan jag varmt rekomendera om det blir problem med den egna sängen. Det funkar inte alltid för vår lilla tjej men det är helt klart en stor förbättring hittills i alla fall.

Och angående huvudet och sådär så är hon oerhört stark verkar det som. Hon vänder på huvudet helt själv så vi har fått ordna så att hon inte kan ligga på samma sida hela tiden. Vill ju inte att lillan ska få ojämnt huvud bara för att mamma och pappa slarvat.