Som jag levde igår vill jag inte leva

Det var några av er som undrade angående min kost angående gårdagens inlägg. Ska försöka, så långt jag förstår det hela själv, att förklara.

Jag fick strikta order från läkaren igår att jag skulle äta så kallad diabeteskost på grund av att jag rört mig mycket nu i och med mitt arbete, och nu plötsligt drar ner på det drastiskt i och med sjukskrivningen. Som jag förstod det hade det inte egentligen med min nuvarande livssituation att göra. Hon hänvisade till forskning som talar mycket för att barnet kan bli större än det behöver om man inte utesluter socker och kolhydrater. Vilket i sin tur kan göra att förlossningen skulle kunna bli svårare. Hon nämnde också självklarheter som viktuppgång. Jag vet att många tycker forskning är si och så med, men jag själv anser att forskning är en del av det vi vet idag, och jag anser att man ska se forskning med allvar, kanske inte som ett slaviskt absolutum eftersom forskning är färskvara ibland också, men åtminstone se på det med allvar och sen granska det kritiskt. Så för mig så är det inte bara att säga, jaja forskning hit och forskning dit. Det är helt enkelt en del av den jag är. Jag tror på forskning helt enkelt. Och det gör såklart att jag blir extra mån om att lyssna på läkaren. Dock tycker jaga tt det låter lite konstigt att jag inte ska kunna äta en normal balanserad kost med potatis, pasta och annat. Jag har ju inte diabetes eller problem med socker eller någonting. Så just nu vet jag inte vilket ben jags ka stå på faktiskt. Lyssna på läkarens inrådan? Eller ta till mig en del av det men inte allt?
Hormonerna spelade mig inte ett spratt igår när jag tänkte på det här. Jag såg bara frukt grönsaker och någon mager kyckling framför mig. Idag ser jag lite ljusare på det. Jag kan ju faktiskt äta osötad mat och fiberrik sådan, utan att känna att jag offrar så mycket. Men som jag levde igår vill jag inte leva, absolut inte när jag har ett barn att tänka på. Jag var konstant hungrig och hunger för mig innebär hormonell berg och dalbana tills jag får i mig mat. Jag blir ledsen och arg, ordentligt. Inte lite grann alltså. Och så kan jag inte leva fram till barnet är fött. I så fall så hoppas jag innerligt att barnet kommer tidigare än bf. Jag borde ju fokusera på att må bra. Och om jag inte mår bra lär ju helle rinte barnet göra det. Och om det innebär att jag äter lite kolhydrater så får det väll kanske vara så då. Gårdagen kändes som någon slags svältdiet typ.

Jag förstår ändå inte riktigt varför jag måste dra ner på sånt när jag inte ens ligger i riskzonen för förhöjt socker. Har ju haft jättebra sockervärde och igår kollade hon inget sånt. Bara mina rygg/bäckenproblem och blodtrycket.


Kommentarer
ulla jonsson skrev:

Va!? låter jättekonstigt i mina öron. Sätter dom blivande mammor på kolhydratfattig kost? eller förstod jag rätt? Jag försöker också lyssna på olika forskningsrapporter och det är verkligen minst sagt förvirrande eftersom det ändrar sej så drastiskt.

Eftersom jag rör mej mycket under dagen skulle jag inte klara mej utan kolhydrater och en blivande mamma ska väl ändå inte gå på diet och känna sej hungrig?

Antar att du äter nyttigt och bra och självklart ska du äta dej mätt och få äta vad du själv känner att du behöver och mår bra av.

2011-05-28 Kl. 08:44:49 ♥ http://ullaunna.blogg.se/
Kajsa skrev:

Ja, det låter ju minsann lite konstigt när du inte är i riskzonen. Men samtidigt är det ju bara bra att dra ner på kolhydraterna, för mycket socker mår ju ingen bra av. Och egentligen bör ju läkaren veta vad som är bäst :)

2011-05-28 Kl. 09:33:52 ♥ http://kajsaji.com
Anonym skrev:

Det låter ju hur konstigt som helst när du inte äns är i riskzonen? Aldrig hört talas om det iallafall! Hoppas det läser sig för dig!

2011-05-28 Kl. 21:21:59 ♥ http://sarahan.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback













RSS 2.0