Smärtlindring? Ja tack!
Mvc-besöket igår gick bra, bebisens hjärtfrekvens låg lite lägre än föregående gånger vill säga. Första var på 145, sen 140, sen 140 igen och nu 133. Om jag nu inte minns de andra gångerna i fel ordning men det tror jag inte. BM kände även efter om Bebisärtan lagt sig tillrätta och det har h*n fast bebisen är ruckbar och inte fixerad ännu. Så med största sannolikhet är det därför det går ilningar i nedre delen av min stackars kropp. :P Igår skrek jag till i sängen pga det. Skrämde säkert slaget av Stefan. ;) Nu har jag dessutom bokat in ett litet studiebesök för mig och Stefan på förlossningen. Så på torsdag bär det av dit.
Vi fick en amningsbroshyr med oss hem igår, det kändes ungefär som att ytterligare en bit föll på plats. För nej, inte sjutton förstår någon av oss att vi ska bli föräldrar. Väldigt konstig känsla. Jag vill bara att tiden ska rusa fram nu tills bebisen kommer, men tiden går inte riktigt så fort som jag hade hoppats. Men kanske ändå fullt tillräckligt. Vi fick också veta att nästa bm-besök ska ägnas åt en liten sammanfattning av graviditeten och vi ska också prata smärtlindring. Jag tänker nog dra till med det mesta. ;) Varför ligga där och lida. Ingen kommer tacka mig för det. Jag lär ju lida tillräckligt ändå.
Kommentarer
Mickan (tävling pågår!) skrev:
Jaa, smärtlindringen finns ju där för att användas så varför inte liksom? :P
Trackback
